Efter att ha lämnat dottern på sexårs tar jag ut hunden på skogspromenad. Jag har en ny hund. Hon är stor, jättestor faktiskt, och vit med vackra svarta ögon. Jag är så glad för att jag har henne. Hon gör mig till en lyckligare människa. Det är så hundar fungerar.
Vi går längs skogsvägen. Solen strålar. Det är frost i gräset. I skogen är det vindstilla men på himlen jagar molnen varandra i rasande tempo, som lamm som leker tafatt. Hunden nosar i marken. Framför oss i gruset syns färska älgspår, ganska många. En liten stund senare knakar det i snårskogen till höger om oss och jag ropar för att låta älgen förstå var vi är och att vi inte är ute efter den. Det blir tyst igen så när som på mina egna steg som knastrar. Hunden håller ett friskt tempo, hon är en mycket bra personlig tränare.
Jag funderar lite över mitt och mänsklighetens förhållande till naturen. Det är inte många av oss nio miljarder människovarelser på den här planeten som lever tillsammans med naturen, har ni tänkt på det? De flesta av oss försöker besegra naturen. Utnyttja den, använda den. Som om naturen vore ett redskap som lät sig förtryckas. Som om det går att leva utan ren luft och rent vatten bara vi har internetuppkoppling. Som om vi kan förändra och exploatera utan att det slår tillbaka på oss själva. Vi flyttar till staden och tror att vi frigjort oss från denna irriterande otacksamma natur, med sina myggor och fästingar smuts och mögel och krav på HÄNSYN.
Kvilleken i Rumskulla, ungefär ettusen år gammal och hemvist åt över ettusen andra arter.
I morse läste jag en länk en kompis postat på Facebook, om en fem år gammal hamburgare som fortfarande ser fräsch ut. http://www.lifevision.se/halsoblogg/idag-fyller-min-hamburgare-5-ar/. Jag tror vi alla är överens om att det är sjukt. Mat ska inte kunna hålla sig i fem år utan förruttnelse. Men vem är egentligen förvånad? Min egen dotter, född och uppvuxen på landsbygden, är skeptisk till potatis för att den har vuxit i jorden och därmed är smutsig. (Grannens kossor äter hon däremot utan problem). Många andra köper hellre sin mat i grönsaksdisken i affären än av lokala odlare, för att inte tala om att odla själv. Suspekt med mat som inte är rentvättad och plastförpackad? Konstigt att mänskligheten överlevt alla år utan bakteriedödande medel på paprikorna. Frågan är hur länge vi överlever med alla dessa tillsatser och konserveringsmedel. I Mississippi är över 60% av befolkningen feta. Inte överviktiga, utan feta. När ser det likadant ut här?http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalle-och-politik/article20460.ab
Jag ser på min hund. Solen gör hennes kraftiga päls vaniljfärgad. Hon är en herdehund. Redan vid tiden för Kristi födelse, kanske tidigare, sprang hennes förfäder i de italienska bergen och försvarade fårhjordarna mot vargar och andra fiender. Hundarna har sett likadana ut och haft samma uppgift i tusentals år. Det vet inte hon, hon är en kelig sällskapshund, men egenskaperna finns där inne. Visst är det samma sak med oss människor? Inte är vi väl gjorda för att sitta på en stol och få konserveringsmedelsspäckad föda serverad, medan vår enda fysiska ansträngning har varit att ta upp kontokortet för att betala? Hur blev det så här och varför?
Kommentera