Jag har aldrig varit någon som sagt att livet var bättre förr. Häromåret sa en av mina elever att hon hade velat vara tonåring på åttiotalet, för då verkade allt ha varit så bra. Jag mindes mina egna tonår och kunde bara skratta, för det var inte så himla kul att vara tonåring då heller. Särskilt inte som tjej. Säga vad man vill, men vi har hunnit en bit med jämlikheten sedan dess. 
Men men, de senaste dagarna har jag nostalgiskt blivit varse att åtminstone en sak var bättre förr:
KD.
 
När jag var tonåring hette de Kristen Demokratisk Samling, och det var precis vad de var. De var det självklara alternativet för Sveriges kristna, och varje val var det en rysare om de skulle ta sig in i riksdagen eller inte. För så många kristna som ville göra det rätta fanns det inte i Sverige.
KDS:s partiledare hette Alf Svensson. Han var en lugn, trygg, småländsk farbror som manade till besinning i alla debatter. KDS var inte mot migration eftersom Jesus sa att man skulle ta hand om de som hade det sämre. De värnade om de gamla och sjuka. Det var tider det! Ett kristet parti där partistyrelsen läste Bibeln. Jag förstår att det kan tyckas märkligt i dagens läge.
 
KDS var helt ocoola, väldigt politiskt korrekta och konsulterade alltid Nya Testamentet innan de tog ställning i en fråga. Som en ljusblå Lacostetröja i lammull värmde de kalla, frusna och ledsna samhällsmedborgare. Javisst, de var tråkiga, och nästan ingen röstade på dem. Men de stod för sina värderingar.
När jag var tonåring hade Alf Svensson redan varit partiledare i tio år, och han var tryggast av alla trygga farbröder som på den tiden var partiledare (en kvinnlig partiledare? Är du galen? Det var en av många saker kvinnor inte kunde bli när jag var tonåring),i gott sällskap med bland annat Olof Palme och Torbjörn Fälldin. 
 
Nu har KDS bytt namn till KD, pratar inte om något så ohippt som Jesus och deras partiledare heter Ebba Busch. Hon är född samma år som jag tog studenten, med kindben höga som Kebnekajse och värderingar lämnade vid foten av sagda berg.
Alf struntade i triangulering och röstfiske, han hade en tro som var hans rättesnöre i livet. Ebba är nya generationens politiker. Ung, hungrig och ständigt på jakt efter röster. Hon verkar inte tro på något mer än New Public Management och helig tillväxt. Minst av allt verkar hon tro på sig själv. Hur kan man annars förklara senaste tidens utspel från KD?
 
För det första: Stick i stäv med all forskning ( och vad de än säger finns det en hel del att välja på) vill KD ta bort modersmålsundervisningen. Nu ska eleverna bara lära sig svenska.. De redovisar inte var de hittat forskning som visar att barn lär sig svenska bättre om de blir sämre på sitt förstaspråk, de bara tycker. Det här har valstrategerna kommit fram till att folk vill ha. För medelsvensson är inte bara rasist enligt KD, hen är en snål rasist. Vi vill inte lägga skattepengar på utländska språk tror KD.
Många av mina elever talar fyra-fem språk. I deras hemländer behövde de minst ett par språk. På flykt lärde de sig ytterligare något. Här i Sverige ska de lära sig svenska. I bästa fall har de några års skolgång i sitt hemland, men absolut inte tillräckligt för att ha ett rikt eget språk.
Har man ett dåligt ordförråd på sitt förstaspråk blir det ännu svårare att lära sig ett nytt, men det struntar KD i. För de vill ha röster. 
Alf ville ha röster från folk som ville göra gott, följa i Jesus fotspår liksom. Ebba vill ha vilka röster som helst. Hon kan sänka sig djupare än Marianergraven för att fiska röster.
 
För det andra: Ena dagen trashar hon Löfvén för att han inte gjort tillräckligt för att stoppa covidpandemin. Hösten har kommit, antalet smittade ökar. Regeringen dömer hela kultursektorn till undergång genom att inte lätta på 50-personersgränsen i publiken, eftersom det är så viktigt att vi inte sprider smitta i Sverige (förutom GeKås, i Ullared kan man inte bli smittad, man är automatiskt immun) och ändå gör de inte tillräckligt tycker Ebba.
Det finns väl bara ett land i världen som säger sig vara i stort sett fritt från covid och det är Kina, en repressiv diktatur som installerar kameror i folks hem. Men Ebba bryr sig inte om fakta, bara om klick. Och det finns många väljare som hatar Löfvén, varför inte försöka hämta hem dem?
Så hon glömmer behändigt bort att hennes eget parti använder gamla och sjuka i Stockholm som kassakor och skyller de svagas frånfälle på den socialdemokratiska regeringen. Fy, Löfvén, fy. Ebba skummar av rättfärdig ilska.
Sedan blir hon bjuden på fest, och vi har redan sett att Ebba inte är den som tackar nej till en kul kväll med kändisar. Vi har väl inte glömt Bindefeldts 60-årsfest i Israel? Nu är det födelsedagsfest för en influencerkompis och Ebba är givetvis på plats.Ta en titt på den här bilden, lånad från Expressen.
 
 
 
 
Klart Ebba ska få ha lite kul. Hon är trots allt nyskild, eller hur? Plötsligt är vi inte snåla medelsvenssons längre, som undrar varför vi inte får gå på teater eller hälsa på våra gamla anhöriga när Ebba kan festa, kramas och pussas med vem som helst. Plötsligt ska vi alla vara varma och empatiska som Alf Svensson och förstå varför Ebba kan bete sig som en dumpad artonåring och ha rätt att partaja som om vi inte har någon pandemi.
 
Men gissa vad? Jag vill inte vara Alf Svensson. Jag vill att Ebba ska vara Alf Svensson. Jag vill att Ebba ska ta sig samman, inse att eventuella män hon möter ute på krogen troligtvis är mer intresserade av att skryta med att de fått ihop det med en kändis än att de faktiskt är intresserade av henne som person, och påminna sig om att hon leder ett kristet parti och har två barn som borde se henne som en trygg förebild. Jag vill att hon ska se sig i spegeln och fråga sig varför hon måste paradera i tidningarna och säga att "det var kanske inte en så bra idé" när hennes kändisfestande blir offentligt.
Jag vill att Ebba ska sluta vara en jävla hycklare och bli vuxen någon gång.