Kan man sätta pris på det som gör oss till människor? Finns det en tariff för vad människovärde får kosta? Det är svåra frågor som politikerna brottas med. Det senaste i raden av besparingsåtgärder som slagit fullständigt fel är åtstramningarna i lagen om personlig assistans, LSS. LSS infördes ursprungligen för att ge våra svagaste medborgare människovärde och möjlighet till att delta i samhället på samma villkor som vi andra. I spåren av den nya hårdare bedömningen av LSS ser vi människoliv som slås i spillror.

Regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att se över assistansbehovet, en uppgift FK tagit sig an med sedvanlig noggrannhet. Minst en miljard skulle sparas in på fusk, sade man. Men trots sina utredningar hittar de inte särskilt många fuskare. Cirka 60 miljoner blev resultatet i år, och flera fall har möjliggjorts av att Försäkringskassans egen personal lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till assistansbolag.[1] De största bidragsfuskarna är faktiskt vanliga föräldrar som tar ut ogiltig VAB, inte funktionshindrade. För att spara pengar gör Försäkringskassan i stället nya bedömningar av redan beviljad assistans och skär ner timmarna radikalt för vanliga brukare. Mer än varannan som ansöker om personlig assistans får nej eftersom kriterierna skärpts. [2]

 Välkommen till livet som gravt funktionshindrad. Kan du stoppa maten i munnen själv? Då får du ingen assistans, även om du inte klarar att laga någon mat eller sätta den på bordet utan hjälp. Hur många minuter tar det för dig att gå på toaletten varje dag? Får du urinvägsinfektion eller förstoppning av att du måste vänta mellan toalettbesöken sätter vi på dig blöja. En gång i veckan är lagom att duscha. Arbeta utanför hemmet kan du glömma.

Att kunna arbeta, servera sina barn hemlagad mat, skaffa en utbildning eller åka på fritidsaktiviteter ibland - allt saker som vi icke funktionshindrade tar för givet - betyder en enorm förbättring i livskvalitet för både den funktionshindrade och dennes familj. Jag ser med oro på Försäkringskassans nya hårda praxis. Det är inte värdigt en demokrati som Sverige att så kraftigt försämra livsvillkoren för en av våra mest utsatta grupper i samhället genom att tolka lagen på ett sätt som starkt påminner om en öststatsdiktatur under det kalla kriget, medan alla skyller på varandra och ingen vill ta ansvar.

Det borde vara en självklarhet att alla medborgare är lika mycket värda i Sverige år 2016, men det är det inte. Dessutom är det inte bara de mest grundläggande behoven vi pratar om, som att få bajsa i lugn och ro eller äta utan sond. Det är också det som gör oss till civiliserade empatiska människor och Sverige till en demokrati: Att ge funktionshindrade samma värdighet och möjlighet att bidra till samhället som vi andra, normalfungerande, människor har. Först då kan vi leva upp till grundlagens ord om att alla i vårt land har samma rätt att utöva våra grundläggande fri- och rättigheter. Därför ställer jag mig bakom kravet på ett nödstopp för neddragningarna inom personlig assistans innan konsekvenser och ansvar tydligt har utretts.



[1] https://www.forsakringskassan.se/press/kommentarer_press/utredning_om_utlamnade_personuppgifter

[2] http://www.svt.se/nyheter/inrikes/allt-fler-far-nej-till-personlig-assistans

Kommentera

Publiceras ej