Jag är en dålig förlorare. Men jag är också en dålig vinnare. Jag har svårt att glädjas åt min egen framgång om någon annan samtidigt känner sig ledsen och misslyckad. Jag blir alltid fascinerad när sportutövare på tv jublar bredvid en gråtande medtävlare. Känner de inte den andres sorg? Grumlas inte deras glädje av den?
Jag försöker göra revolution med pennan. Det där med stenkastning ligger inte för mig. Men jag minns hur det var att vara osäker tonåring.
Minns inte ni?
De starka känslorna som man inte kunde kontrollera. Vitt eller svart. Liv eller död. Kärlek eller hat. Att alla var statister i filmen om ens eget liv och vännerna viktigare än familjen. Att andras uppfattning om en själv var mer värd än ens egen moral. Att det alltid fanns någon som var coolare eller häftigare, som man såg upp till.
Därför kan jag förstå hur det känns att vara en tonårig kille i Husby eller Rinkeby. Den där andlösa magpirriga känslan av att tillhöra en utvald grupp. Den sköna masspsykosen som kopplar bort rationaliteten. Tankarna långt bak i huvudet att det man gör visserligen är fel men att de eventuella konsekvenserna kommer ju långt senare, om någonsin. Bubblet i magen när någon går över gränsen och man själv funderar på hur det skulle vara att göra samma sak. Röka den där cigaretten. Ta den där jointen. Dricka hembränt. Snatta det där sminket. Köra den där bilen utan körkort. Kasta den där stenen – gränsen är flytande och rör sig hela tiden. Det som var otänkbart för någon dag sedan är plötsligt självklart.
Det är så otroligt dumt att bränna ner sin egen stadsdel så man slår sig för pannan. Men det är väldigt typiskt tonåringar att tycka att något fullständigt genomidiotiskt verkade som en jättebra idé just där och då. Det är bara det att gränsen för oss och våra medelklassbarn går långt tidigare än den gör för många unga killar i förorterna. De har gått eller drivits förbi sina gränser så många gånger redan.
I Husby finns det bara förlorare. De främlingsfientliga jublar över en delseger på walk over och glömmer behändigt bort att göteborgskravallerna, till exempel, framför allt utfördes av vita ungdomar.
Jag önskar att rasisterna vore lika dåliga vinnare som jag.
