Nej, jag har inte fått svar från Gustav Fridolin. 
 
Kanske har han haft för mycket att göra. Han har ju gubevars arbetat så hårt att han kompromissat sig till en ministerpost. Klimatdebatten fick stryka på foten, men Miljöpartiet sitter i regeringen...
Och det ordnar sig nog med klimatet och miljön, kärnkraftverken stänger av sig själva hela tiden, ju, och höjer vi bensinskatten ett par procent så ställer säkert folk bilen och börjar cykla i stället. Och vi skrotar ju Bromma flygplats! Det är väl viktigt och bra, alla glesbygdsbor och miljömuppar? Dåså!
 
Kanske tycker Fridolin att hans uppväxt i ett villaområde i skånska Vittsjö automatiskt gör att han förstår alla landsbygdsbors problem, även de som bor i glesbygd norr om Dalälven. Kanske skiter han i vem som producerar hans mat. Kanske tycker han att allt norr om Dalälven borde bli ett obebott naturreservat,  eller också struntar han i hur min unge ska kunna leka med några kompisar efter skolan när alla flyttat till Stockholm.
 
Det finns säkert massor med bra anledningar varför Fridolin inte svarar ens med ett "Tack, men nej tack" på mitt mail. Vi kommer aldrig att få veta. Men det som ändå till syvende och sist märks är detta: Han bryr sig inte.
Politikerna orkar inte svara på väljarnas brev. Jag vet, för jag har mailat och skrivit till ganska många av dem i mitt liv, och den enda som någonsin svarat personligen är Gudryn Schyman (och ett bra svar också, tack Gudrun, det hjälpte mig mycket i den situation jag befann mig i). Jag håller med, jag är jobbig. Tänk om alla väljare bara kunde rösta vart fjärde år och hålla käft dessemellan. Vilken lugn och skön demokrati vi skulle ha då.
 
Medan jag väntat på svar från Fridolin har forskarna börjat larma om att vi inte kommer att klara tvågradersmålet. Vi rör oss mot fyra graders uppvärmning av planeten, och det innebär enligt dessa forskare "slutet på vår civilisation". September blev den varmaste septembermånaden sedan man började mäta och om det fortsätter så här blir 2014 varmaste året sedan 1880. Mina klimatvänner och jag suckar uppgivet.
 
 
Vi vet.
 
 
Vi har fysiskt och virtuellt skrikit oss hesa om detta i flera år. Vi har föräldravrålat, bloggat, skrivit insändare och krönikor, gjort oss impopulära på Facebook och tjatat hål i huvudet på våra nära och kära. Till slut blir vi tysta, för det hjälper ju inte. Och det ENDA parti som skulle kunna ta debatten med någon form av trovärdighet triangulerar sig fram till ministerposter. Och ordföranden i deras ungdomsförbund säger att vi har misslyckats. Vi. Tack så jävla mycket då.
 
Nej. Gustav Fridolin anser inte att mitt brev är värt ett svar. Nehej. Men då anser jag inte att Gustav Fridolin är värd min röst. 
 
För övrigt tycker jag att Norrland borde bli ett eget land.
 
 

Kommentera

Publiceras ej