Hej !

Grattis till rektorstjänsten för vår skola, en underbar möjlighet att förbättra världen i det lilla.

Jag fick ditt brev idag och är en av dem som skrivit på Facebook. Det är ett offentligt inlägg, så söker du på mig så kommer det upp och du kan läsa vad jag och andra skrivit där. Om det finns på övriga ställen också vet jag inte. Jag tror inte du har läst eftersom du skriver att det "eldas på" och pratar om "strid". Jag har inte alls den uppfattningen om det som skrivits på min statustråd.

Du är ju ny som rektor, så du har väl inte hunnit sätta dig in i allt. Men vet du om att dessa problem funnits länge? I vår klass har det varit så här till och från sedan inskolning på dagis... Och att förtvivlade föräldrar försökt få hjälp av personal och rektor i ett halvår nu? Har lärarna berättat för dig om det? Det är märkligt att du skriver att du inte vet om det är sant eller inte, det som berättas. Hur har din företrädare egentligen lämnat över? Eller menar du att barnen och föräldrarna ljuger?

Att skriva på Facebook att ens barn blir slaget och utfryst är inte någons förstahandsval, eller andra, eller tredje. Det är ett rop på hjälp. Jag hörde det ropet från en ledsen mamma. Och jag har varit en sådan liten tjej som flickan detta gäller, så jag reagerade starkt. Det skär i mitt hjärta när ett barn inte får känna att det duger. Särskilt när vuxenvärlden sviker, och det tycker jag att den har gjort i det här fallet.

Det är inte min dotter det gäller, tack och lov. Men att säga som du gör i brevet - att ni har svårt att agera utan att veta hur det är - är faktiskt kränkande för både det utsatta barnet och hennes föräldrar. De har försökt få skolan att agera vid många tillfällen. Vår klass är inte den enda heller där mobbing förekommer, jag vet flera föräldrar på skolan som inte fått hjälp när de bett om det. Jag har väldigt svårt att tro att de eller barnen hittar på.

Jag kommer att komma till mötet den 28:e. Jag bryr mig nämligen inte om hur mycket skit det snackas om mig, hur många stötta föräldrar som anser att deras tår blir trampade på eller vilka i personalen som känner sig ledset missförstådda och tycker att det är bättre att prata hemlisar i små grupper på ICA än att "gå ut på Facebook". Jag tycker tvärtom att det är väldigt bra att ta diskussionen på Facebook, där majoriteten av föräldrarna har möjlighet att diskutera samtidigt, för jag bryr mig om eleverna. Sedan den här flickans mamma gick ut på Facebook har andra föräldrar pratat med sina barn och min dotter har exempelvis sett till att hon lekt med henne varje dag. Vi föräldrar har också svårt att agera om inte personalen tar tag i problemen och informerar oss.

Vår skola är en liten skola med stora möjligheter, det vore så tragiskt om man inte tog tillvara på dem. Och alla barn förtjänar att behandlas med respekt. Ingen ska behöva bli slagen eller vara rädd under skoldagen. Det tror jag att du håller med om.

Det bästa vore att vi slutade med anklagelser åt olika håll och i stället gick vidare för att försöka lösa problemen. Det finns böcker och spel om mobbing som man skulle kunna använda. Jag skulle gärna vilja dra igång en dramagrupp för att kanske hjälpa barnen att se saker från olika håll och lära sig empati den vägen. Jag hoppas att mötet den 28:e kommer att handla om det och vad skolan tänker göra för att uppfylla skollagen, och inte om att vi föräldrar ska tystas och inte få lov att säga vad vi tycker i valfritt forum. 

Kommentera

Publiceras ej