jagtycker

I går blev jag borttagen som facebookvän av en person som länge irriterat sig på mina statusar om klimat och koldioxidutsläpp. Droppen var nog att jag satte folks semesterresor i relation till katastrofen som just inträffat på Filippinerna. Själv åker denna människa utomlands minst en gång om året, gärna flera. Resorna går alltid med flyg till varmare länder och statusuppdateringarna om billiga lägenheter och flygbiljetter är otaliga inför varje tripp. Sedan är det skryt om hur varmt det är och till sist klagomål över att vara hemma och tvingas jobba igen. Jag brukar inte kommentera dessa statusar. De har inte avsedd verkan på mig. Jag blir inte avundsjuk, jag blir illa berörd.

Jag undrar hur många gånger mina föräldrar har flugit, det kan inte vara många.

När jag var tonåring för längesedan (åttiotalet) hade jag aldrig varit längre bort än Danmark. En gång flög jag inrikesflyg till Stockholm med Carin och Anette, det var stort. Mina föräldrar skickade oss barn på språkresor - vilket jag alltid kommer att vara tacksam för - så som femtonåring åkte jag till England för att bo en månad i en engelsk familj och åren efter följde Frankrike och Spanien. Färdsätten var tåg eller färja. Ett tågluffarkort och några platsbiljetter, och vips var sextonåringen i Frankrike. Eller vips, nej det var det inte, det tog tid att resa. Drygt två dygn till Royan till exempel, och ett antal tågbyten som var nervkittlande för en oerfaren ungdom. Man hoppade på tåget i Nässjö och var i Berlin morgonen efter. Jag hade aldrig fått flyga till Yorkshire eller Valencia, det var alldeles för dyrt. Det fanns inga subventioner och inga lågprisbolag. Utanför Europa var jag första gången när jag var över trettio.

Nu har jag inte flugit sedan 2010.

När mamma och pappa fick bättre ekonomi (läs: när vi barn inte tärde på deras resurser lika mycket längre) åkte de på bilsemester till Europa, helst Frankrike. Något barn följde för det mesta med så det var nog alltid minst tre personer i bilen. Vi stannade på vägen och tittade på sevärdheter. På det sättet fick jag bland annat se Tyskland och Dordogne, underbara medeltida slottsruiner och fantastiska lila hav av lavendel. Resan var lika viktig som resmålet.

Mont Saint Michel: nås inte med flyg

Idag flyger svenskarna. Det går ett veritabelt lämmeltåg till turistparadis i Turkiet, Teneriffa, Thailand och andra exotiska resmål, och Facebook fylls av skrytstatusar med blått hav och drinkar vid poolen. Den tioåring som inte flugit utomlands minst två gånger känner sig som en loser. Samma människor som sitter vid fikabordet och gnäller om kollektivavtal och för lågt ob sätter sig utan betänkligheter i Ryan Airs flygstolar och låter sig servas av utarbetade och underbetalda flygvärdinnor och piloter.

Mellan 1990 och 2010 ökade klimatutsläppen från flygen med 87 % trots att motorerna har högre reningsgrad. Orsaken är att vi flyger mycket mera. Sedan 1980 har det svenska resandet utomlands fyrdubblats. Flyget stod 2006 för 10 % av Sveriges koldioxidutsläpp. Enkla fakta som vi kan sätta i relation till den klimatuppvärmning som 95 % av världens forskare nu anser beror på mänsklig påverkan. De senaste åren har uppvärmningen framför allt skett i världshaven. Korallrev dör och fiskar försvinner när deras livsvillkor förändras.

Tiotusen döda i Filippinerna och en ny storm på väg att bildas. Ju varmare hav, desto starkare stormar. Människor i andra länder dör på grund av att vi i rika länder vill dricka drinkar vid en pool.

Jag vill inte racka ner på människors livsval, ingen är perfekt, allra minst jag. Men var medveten om din miljöpåverkan varje gång du flyger. Kom inte med utslitna argument som ”Flyget skulle gå ändå, även om jag inte var med”, för det är inte riktigt sant. Och tro inte att jag inte kommenterar din semesterstatus för att jag är avundsjuk.