För det mesta är vi bortglömda i mediebruset. Det är ganska skönt. Vi sköter våra liv och vår vardag lite i skymundan. Men ibland glimtar det till och det har det gjort nu. Media vill diskutera LANDSBYGD, denna gång närmare bestämt lanthandelsdöden.
Det är inte så konstigt att lanthandlarna blir färre och färre. Nuförtiden måste nästan alla hushåll ha dubbla inkomster för att klara sig, och det innebär att landsbygdsmammor och -pappor vanligtvis jobbar i den närbelägna staden och barnen går på dagis eller i skolan. På väg hem från jobbet handlar man där det är lättast och smidigast, vilket ofta är inne i staden på väg hem. Det finns inte längre kundunderlag för den lilla affären.
Det här är den ytliga analysen och den är korrekt i viss mån, men den visar inte hela bilden. Ändå är det bara den som debatterats de senaste två dagarna i den statliga televisionen. På plats är proffstyckarna som alltid blir tillfrågade. De har inga specialkunskaper i ämnet, men de har kända namn.
Igår var Aktuellts rubrik ”Hur mycket får landsbygden kosta?” Det fick min man att gå i taket av ilska. ”Vadå kosta? Hur mycket får städerna kosta, det är frågan! De producerar ju ingenting. Vad gör de för nytta egentligen, de bara konsumerar och lämnar skit. Vad ska de äta utan oss? Hur ska de få sin energi och sina råmaterial!” röt han ilsket på sin tydliga stockholmska, för jo, vi är utflyttade stadsbor som gjort ett medvetet val att ge oss själva och våra barn en bra livsmiljö… Vilket för mig vidare till debatt två.
”Folk måste få göra sina egna val” sa den effektiva kvinnan från tankesmedjan Timbro på morgontv i morse, och då var det min tur att bli skitförbannad. För är det verkligen frivilligt man flyttar till staden, eller för att man upplever att man faktiskt i själva verket inte har något val? Vem väljer egentligen att bo i fjärde hand i Solna eller Skarpnäck framför att ha ett eget boende i sin hembygd? Vissa ungdomar, javisst. Men om du funderar på att bilda familj, vilken miljö vill du att dina barn ska växa upp i?
Ingen, vare sig kulturgeografiprofessorn i peruk eller Göran Greider, tog upp det som är det största problemet för lanthandlarna: distributörerna. De försvann behändigt i debatten.
För att ha ICA eller COOP som distributör måste du som handlare ha en ganska hög omsättning. Det ger fördelar att vara ICA – eller Konsumhandlare, men också nackdelar. Toppstyrningen är hög, det är svårt att ta egna beslut, du får inte själv bestämma hur mycket du kan ta in av en vara. Om du till exempel har en kund (som jag) som gillar Falbygdens ostar kan du inte ta in bara till den kunden. Du måste beställa en hel låda trots att du vet att resten av byn äter de plastiga Ockelboostarna som inte har ett dugg med Ockelbo att göra utan tillverkas i Tyskland och smakar kräk – oops, ursäkta att jag gled från ämnet.
Nästa distributör på listan är Axfood, samma stil som de större leverantörerna men får nöja sig med mindre affärer med lägre omsättning. Sedan är det Nära Dej, och längst ner på listan är det antingen att anlita de som levererar till mackarna eller att åka in till stan och handla på Lidl, vilket absurt nog kan ge lägre inköpspris för lanthandlaren än att få varorna distribuerade till dörren av Axfood eller någon av de andra.
Priserna i landsbygdsaffären är höga på grund av att mellankedjan vill ha så stor vinst som möjligt. Samma fenomen som ger mångdubbelt högre priser på ekologiskt och KRAV än på konventionellt odlade produkter. För alla påslag görs procentuellt. De ekologiska varorna kostar inte mer på grund av att bonden får så mycket mer betalt, utan för att leverantören gör högre vinst på dem.
Det finns sätt att ändra det här. Köptrogna kunder, givetvis, men också samarbete mellan handlare som ligger nära varandra. Man kanske kan ha ett gemensamt lager och på det sättet pressa sina inköpspriser. Vi som är konsumenter måste vara medvetna om det här och försöka sätta press på distributörerna. Vi kan också uppmana handlarna att ta in mer närodlat direkt från producenterna och därmed gå förbi hela mellanledet.
Men framför allt: Låt er inte luras av desinformation från stadsbor med lena trutar. Alla som bor i staden gör det inte för att de vill. Lanthandeln skulle inte behöva ha högre priser om det fanns ett annat distributionssystem av varor. Det här samhället har politikerna skapat, klart att de inte vill ha kritik.
Om ni vill veta något positivt om landsbygden i stället för det lama gnället de senaste dagarna kan ni ta er till riksdagen i morgon och lyssna på det här: http://www.landetsfria.se/artikel/112481 . Jag hade gärna varit där, men jag ska hämta en ny hundvalp.
Kommentera