Hej mina vänner, nu var det länge sedan vi sågs så här över calibri-typsnittet, men jag har faktiskt varit upptagen med en del nyttiga saker. Också.
Men, men... Rätt som det är tränger sig ett blogginlägg på. Det börjar som en tankedroppe; byggs sakta upp till en rännil med hjälp av olika intressanta samtal; och så plötsligt! Splosh! Går proppen ur och jag känner mig som den som försöker dämma upp ett vattenfall med en plastspade. Blöt men inspirerad trots allt.
Jo, så här har jag funderat ser ni:
Det här med att ta obekväma beslut verkar inte så lätt. Det går att spåra från det lilla mikroprivatlivet:
"Chips eller morotsstavar till fredagsmys?" och till det övergripande globala perspektivet:
"Hoppsan, tiden börjar rinna ut för vårt klimat folk vill fortfarande shoppa kinatillverkade kläder, äta apelsiner och köra bil hur som helst http://www.supermiljobloggen.se/2012/03/snart-for-sent-att-stoppa-farlig-global.html
Va? Ska jag sluta med det? Näää..."
Ett exempel i min nära omvärld är Sandviks flytt av huvudkontoret från Sandviken till Stockholm, som jag skrivit om tidigare i bloggen. Jag har ju hävdat att detta är Olof Faxander (VD), vars familj inte vill flytta från Stocksund, som initierat detta.
Nu påpekar min vän Theres i en glasklar analys att jag har tokfel. Förlåt, Olof. Hoppas du inte blev ledsen. Som Theres säger har du ju gjort dig ett namn på att utföra liknande självmordsuppdrag, det är inte precis något du kommit på i en dröm natten innan du tillträdde din nya tjänst.
"Vem har rekryterat Olof då?" undrar ni kanske. Jo, det har Sandviks styrelse.
Intrigen tätnar...
Anta att Olof vet sitt uppdrag, som är att sätta igång och slutföra flytt av Sandviks huvudkontor till Stockholm "i globaliseringens tidevarv". När detta är över blir han som syndabock ersatt av någon annan. Han blir ruggigt impopulär i Sandviken men skrattar hela vägen till banken hemma i Stocksund, Sandviken behöver han aldrig mer åka till.
Styrelsen har nått sitt mål: att flytta kontoret, men utan att behöva ta i den smutsiga byken med egna välmanikyrerade händer. Nu är det bara en tidsfråga innan produktionen också flyttas till låglöneländer som Slovakien för att "möta den globala konkurrensen".
Jag kan ha fel.
Men vad har Sandviken som stad för strategi om detta otänkbara inträffar?
Ett annat exempel är länken här ovanför. Tiden börjar rinna ut för vårt klimat, gott folk. Den ökade medeltemperaturen riskerar att tina Sibiriens permafrost, något som släpper lös enorma mängder metangas, en ännu starkare växthusgas än koldioxid. Temperaturhöjningen accelererar ytterligare.
För oss här i Sverige blir det väl inte så tokigt (om inte Golfströmmen ändrar riktning förstås), mera regn, översvämningar, konstiga skadedjur, vinodlingar i Mälardalen.
För andra delar av jordklotet blir det fullständig katastrof. Miljoner människor kommer att bli klimatflyktingar. De kommer att knacka på vår port, bland annat.
Jag kan ha fel.
Men vad har Sverige som land för strategi om detta otänkbara inträffar?
Har ni hört det här av några politiker? Ja, några få på riksnivå, men de flesta stoppar huvudet i sanden. I bloggen jag länkar till menar man att vi måste ställa om senast 2015 om det inte ska bli alldeles för sent, men bland de styrande i världens alla länder vill ingen höra talas om det. Politikerna har sina omval att tänka på, gubevars. De vill inte bli impopulära, för till skillnad från Faxander tillsätts de inte i slutna processer i stängda styrelserum. De tror att vi inte vill ha dem om de börjar bry sig om miljön.
Så det är väl upp till oss. När jag pratar klimat- och omställningsfrågor med folk hör jag alla möjliga invändningar mot att vi ska ändra vårt sätt att leva. Här kommer ett par fina från senaste veckan:
"Det nybildas olja hela tiden, så det där att oljan tar slut går jag inte på."
Suck.
Olja nybildas i en takt som motsvarar ca en (1) % av dagens utvinningstakt. Under de senaste femtio åren har vi lyckats halvera jordens oljeresurser. Fundera själva på det. För att tillgång och efterfrågan ska mötas i jämvikt måste vi alltså ner till 1 % av dagens oljeanvändning. Lycka till. Pucko.
"Det var ju så kall vinter förra året."
Suck. Enskilda vintrar har inget med saken att göra. Väder är vad vi får, klimat vad vi förväntar oss över en längre tidsperiod, och då kan man se att vi slår värmerekord efter värmerekord vilket skapar en oroväckande trend. Världen blir varmare vare sig vi tycker om det eller inte.
"Vad kan vi göra? Det är ändå Kina som släpper ut mest"
Suck. Må så vara. De där kineserna kan man alltid skylla på. Men vi, som njutit av vår levnadsstandard och släppt ut så mycket skit i så långa tider jämfört med dem, ska inte vi gå före och visa vägen mot en grönare framtid då? Är det inte dags för oss att ta konsekvenserna av vår livsstil? Varför ska vi komma undan så lätt? Och vi kanske inte kan påverka så mycket, men betyder det att vi inte heller ska förbereda oss?
Verkligheten må vara obekväm, men den är verklighet lik förbannat och den försvinner inte för att vi förnekar den.
Politikerna vill inte ta och genomföra dessa obekväma beslut, för då tror de inte att de blir omvalda. De tänker i fyraårsperioder, inte längre. Att försöka implementera omställning hos kommunen går i bästa fall trögt, för de är upptagna av budgeten inför nästa år och har inte tid att fundera särskilt mycket över framtid i ett längre perspektiv. I staten pratas det om det, men inte mycket händer. På överstatlig nivå käbblas det värre än i sandlådan på min dotters förskola.
Så det är upp till oss, mina vänner, att genom exempel, debatt och i demokratiska val visa att vi är beredda att ta de obekväma besluten. För Jordens skull.
Kolla in den här bloggen också:http://barasvenskmat.se/
Kommentera