http://www.nasa.gov/multimedia/videogallery/index.html?media_id=134217281
Jag har varit inne på NASA:s hemsida, www.nasa.gov. Där finns det ett och annat att läsa.
Videon jag länkar till först i det här inlägget visar hur isen på nordpolen utvecklats, eller snarare avvecklats, under åren 1980-2012. Här är en annan kortversion av utvecklingen på vår planet, om ni inte orkar se videon:
1980 var jag tolv år och på väg in i tonåren. Jag drömde om att vara stor, fast inte äldre än 18 för sen var livet slut, och att bli punkare fast jag visste inte om jag vågade. Vi hade två telefoner hemma. De var grå, satt fast i väggen och ägdes av Televerket, och vi lånade dem bara så man fick vara rädd om dem.
Idag ser världen annorlunda ut. En bild säger mer än tusen ord. Titta på fotot här ovanför och tänk, snälla snälla ni, innan ni okritiskt fortsätter hylla tillväxten och marknaden och tro att shoppinggallerior är något som gör er lyckliga.
Tänk också på att plast är olja och att en ny mobiltelefon har kostat lika mycket i naturresurser som en liten bil. Och att issmältningen i Arktis frigör en massa av ett ämne som heter bromin och som i sin fria form är väldigt bra på att förstöra det lägre ozonskiktet.
Ni vet, det som gör att vi inte får cancer och dör av solen.
Min dotter är inte ens fem år gammal. Nu vet jag att livet inte är slut vid arton års ålder, och jag vill gärna att hon ska bli tjugoåtta, och fyrtioåtta, och få egna barn och barnbarn. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för hennes skull, men det är inte så stor idé att jag gör det ensam. Så jag ber er om hjälp, för alla världens fyraåringars skull:
Ställ om.
Det är allvar nu.
Jag har varit inne på NASA:s hemsida, www.nasa.gov. Där finns det ett och annat att läsa.
Videon jag länkar till först i det här inlägget visar hur isen på nordpolen utvecklats, eller snarare avvecklats, under åren 1980-2012. Här är en annan kortversion av utvecklingen på vår planet, om ni inte orkar se videon:
1980 var jag tolv år och på väg in i tonåren. Jag drömde om att vara stor, fast inte äldre än 18 för sen var livet slut, och att bli punkare fast jag visste inte om jag vågade. Vi hade två telefoner hemma. De var grå, satt fast i väggen och ägdes av Televerket, och vi lånade dem bara så man fick vara rädd om dem.
Idag ser världen annorlunda ut. En bild säger mer än tusen ord. Titta på fotot här ovanför och tänk, snälla snälla ni, innan ni okritiskt fortsätter hylla tillväxten och marknaden och tro att shoppinggallerior är något som gör er lyckliga.
Tänk också på att plast är olja och att en ny mobiltelefon har kostat lika mycket i naturresurser som en liten bil. Och att issmältningen i Arktis frigör en massa av ett ämne som heter bromin och som i sin fria form är väldigt bra på att förstöra det lägre ozonskiktet.
Ni vet, det som gör att vi inte får cancer och dör av solen.
Min dotter är inte ens fem år gammal. Nu vet jag att livet inte är slut vid arton års ålder, och jag vill gärna att hon ska bli tjugoåtta, och fyrtioåtta, och få egna barn och barnbarn. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för hennes skull, men det är inte så stor idé att jag gör det ensam. Så jag ber er om hjälp, för alla världens fyraåringars skull:
Ställ om.
Det är allvar nu.
Kommentera