För en tid sedan blev min man och jag arbetslösa. Vi lade nämligen ner vår firma.

När man blir arbetslös går man till arbetsförmedlingen för att skriva in sig som arbetssökande, för annars får man ingen a-kassa. Det gäller hög som låg, arbetare som tjänsteman.
På arbetsförmedlingen arbetar ett antal personer, vars främsta mål ska vara att få ut folk i arbete.

Jag hade tur. Jag fick Steve. Han lyssnade och hummade, sa att jag säkert skulle fixa jobb på egen hand, validerade mina kunskaper utan att bry sig om intyg och skickade iväg mig med orden "du får söka jobb själv i sex månader, så ser vi hur det går".

Min man hade otur. Han fick Monica. Monica ville inte ta i hand, för hon var rädd för baciller. Hon hade låst sig ute från sitt rum (klockan var tio på morgonen men Monica hade inte varit på sitt rum än, hon gick omkring med sin lunchlåda). När de äntligen satte sig vägrade hon validera någonting som min man inte kunde verifiera med papper. Hon kunde inte validera att han varit VD på sitt eget företag sedan 2007. "Titta på hemsidan då?" föreslog min man. "jag gör det sen" svarade hon.

Min man har femton års erfarenhet som chef. Han har hanterat årsbudgetar på många miljoner och stora personalgrupper. Han är diplomerad personalassistent och har rekryterat hundratals personer. Han har lett projekt som Monica inte kan föreställa sig. Han är helt enkelt riktigt kompetent. Nu sitter han på ett möte och får höra att han måste gå på ett informationsmöte om a-kassa, och att han måste redovisa sina sökta jobb varje månad, annars blir han avanmäld och får ingen ersättning.

Min man har varit på arbetsförmedlingen tre gånger sedan dess för att söka reseersättning till intervjuresor. Tre gånger. Olika chefsjobb. I dag fick han ett brev från arbetsförmedlingen. Han är avanmäld. Orsak: han har inte redovisat sina sökta jobb.

Då har vi ägnat timme efter timme de senaste månaderna åt att skriva arbetsgivarintyg på de mest osannolika och fantasifulla saker en akassehandläggare kan hitta på, jaga personer som kan verifiera det vi skrivit, söka alla jobb vi kan hitta i ett flertal olika geografiska regioner i Sverige... Och i förrgår fick min man äntligen besked att han får a-kassa beviljad. Jag väntar fortfarande, för jag har ett provisionsbaserat extrajobb som fritidsombud åt Agria djurförsäkringar och de verkar inte veta hur de ska hantera att ingen kan säga hur många timmar per månad jag arbetat med det. Det senaste är att jag ska skriva ett eget arbetsgivarintyg där jag uppskattar hur många timmar det blivit varje månad. Och då har jag ändå fått jobb, så det rör sig om ersättning för några veckor bara som ska betalas ut. Men sjutton vet om jag har tid att jobba. Jag måste ju fabricera mina egna arbetsgivarintyg, det tar tid att vara kreativ.

Man blir matt. En arbetslös måste generera minst tre handläggartjänster, tänker jag.
Och nu ska min man bli utan a-kassa igen, bara för att de inte samkör sina system så de kan se att han varit där tre gånger. Hur kan de betala ut pengar till intervjuresor om han inte varit på intervjuer liksom? Hur kan han komma på intervju om han inte sökt jobben? TÄNK LITE LOGISKT FÖR FAN!

Vi har inte haft några som helst inkomster sedan i november, jo, barnbidraget då, om det ska räknas.

Men tänk om arbetslösheten skulle försvinna! Tänk om det inte skulle finnas några arbetslösa längre? Alla handläggarna på a-kassa och arbetsförmedling skulle yrvaket komma ut på gatorna och plira i vårljuset, bleka och plufsiga efter all tid vid datorn och i fikarummet. Nu är de arbetslösa. Nu måste de söka och redovisa jobb och skriva arbetsintyg om sig själva.

Vem skulle anställa dem? Inte jag i alla fall. De har bevisat sin inkompetens för mig flera gånger om. Ingen annan heller, tror jag.

Jag har ett förslag: Kör ombytta roller varannan månad. Varannan månad är handläggarna på arbetsförmedlingen och a-kassan arbetslösa, och så får motsvarande antal arbetslösa ta deras jobb. Då skulle handläggningen bli både empatisk och effektiv, det är jag övertygad om.

2 kommentarer

Magdalena

15 Feb 2012 19:27

jag hamna i den sitsen med oktober förr förra året, efter som jag inte fick jobb som undersköterska, utan så fort de blev dags för kommunen att anställa mig, så sluta dom höra av sig, av olika andledningar börja de jag ta uppdrag åt socialenheten & de slutade med, att jag hade ett barn på heltid hos mig som fosterhem. Eftersom de tog mycket tid passade jag på att sattsa på eget företag på 50%, allt lät så bra från arbetsförmedlingen starta eget kurs & bidrag för tjejer 6 månader med akassa ..

De började med att jag inte fick bidraget som lovades,kortfattat i ocktober 2010 skilde jag mig O la företaget vilande skulle då börja stämpla & de såg bra ut, sa dom från akssan, de tog 6 månader att få ett beslut fick leva på mina besparingar & låna pengar för att klara mig, Jag hade då skaffat mig en bostad åt mig och mina barn för jag var ju lovad akssa.Beslutet kom ett Nej blev de.Andledning var att jag inte uppfyllt arbetskraven, Ringde då min kommun som jag hade fått lön i från, de sista året om ett intyg på arbete, men dom kunde inte skriva ut arbete i 100%,Jag tog detta jobb hjälpte en pojk som hade en av de svåraste problematiker med sig rädda honom från missbruk gatan för att jag inte fick jobb som undersköterska, Där stod jag utan inkomst med 2 barn med en hyra på 7200:- som ticka på.Jag fick 63 kr i bostadsbidrag,Fick säga upp lägenheten flytta & leta jobb som en galning, Jag har inte kunnat handla försörjt mina barn som jag velat.

Pricken över i var ju att socialenheten inte kunde hjälpa mig eftersom jag inte var hos kronofogden...

Som tack för att jag hjälpt dom lära jag vara nere i skiten själv..

Jag skulle med de vilja tacka mina älskade vänner mamma nuvarande man för all hjälp ..

Idag har jag hela 4200.- i akssan, eftersom jag fått börja om.

Så jag valde att studera i stället...

Så någon rättvisa finns inte..

Jag har de gott nu men ni ska veta att de är inte lång bort med tårar för vilken stress detta har varit

Ingrid

16 Feb 2012 08:53

Ja herregud, du har verkligen hamnat djupt i skiten. Det är ju konstigt att de begär in intyg från ideella föreningar om man eventuellt haft någon form av arvode, men ersättningen som familjehem räknas inte? Jag får själv hitta på hur många timmar jag jobbat med Agria, men du får inte själv intyga hur mycket tid du lagt ner på den där pojken? Vem kom på den regeln?



Varje gång Patrik och jag är på Arbetsförmedlingen slås vi av hur otroligt ineffektivt det sköts, och deras datasystem är så värdelöst att det vore bättre att de körde penna och papper. Då skulle de samla allt i en pärm som någon kanske skulle komma på att titta i.

Kommentera

Publiceras ej