Min man tittar på Vasaloppet. Han försov sig och missade de första 42 minutrarna, stackaren. Min dotter tittar på barntv i sitt rum. Jag har tråkigt.

Jag har aldrig förstått vitsen med att sitta i en fåtölj och titta på Vasaloppet. Det är ungefär lika upphetsande som att titta på tennis. Skidåkarna svettas och flåsar, tusen och åter tusen av dem, medan min man smuttar på sitt kaffe och ändrar ställning en aning. Jag har läst någonstans att män förbränner 11 kalorier i vila. Det blir inte många kalorier under ett Vasalopp.

För att roa mig börjar jag fantisera om att förändra formerna för Vasaloppet en aning. Det är ju faktiskt inte särskilt tv-mässigt som det är idag, och på Gustav Vasas tid hade ingen blivit imponerad. De brukade ju stegla folk för att roa sig. Här svettas en massa människor i galna skidoveraller. Långtråkigt är bara förnamnet. Dessutom är det väldigt odemokratiskt uppbyggt. Först får de finaste åkarna starta, så de slipper trängseln. Heter du Helge Nilsson från Trångsund och startar för första gången hamnar du längst bak och det tar två timmar bara att ta sig ut från starten. Hur ska du kunna vinna då? Orättvist.

Nej, jag tycker att man ska göra så här: Må bäste man/kvinna vinna. Släpp iväg alla i en enda hög, så får de slåss, knuffas, bita och slita sig fram mot startlinjen. Kamerorna kan zooma in de grymmaste slagsmålen och de trasigaste skidorna. De första tusen över startlinjen får lov att starta. Favoriter kommer att falla, nya stjärnor att stiga på skidhimlen.


Sedan höjer vi spurtpriserna. 10 000 i spurtpris när Zlatan just förhandlar om att höja sin lön med 10 miljoner per år? Lägg av. Det ska vara rättvist i sport. Vi lägger till en nolla till de där sketna 10 000, så blir det lite kamp om att komma fram först.

Den som till slut vinner hela skiten får, förutom pengar och ära, en egen talkshow under nästa säsong. Vill man inte vara programledare själv kan man sälja den posten till högstbjudande.

Sådärja! Allt är upplagt för en spännande och blodig kamp i dalskogarnas rena vita snö. Kamerorna surrar. Låt skådespelet börja! Jag sitter bänkad.

Kommentera

Publiceras ej