jagtycker

På morgontv i morse satt det en man i 40-årsåldern och försvarade monarkin i allmänhet och kungen i synnerhet. Ett av de argument han använde för att vi ska ha en statschef på livstid som inte väljs i demokratiska val var:"Han är en del av en tusenårig tradition som är större än den enskilde personen, som enskild person kan hans eventuellt felaktiga beteende inte påverka denna tradition. Man måste tänka längre än så".

What?

Här har jag två invändningar.
För det första:
När har vi haft en kung som INTE smällt pengar, supit och jagat kronhjortar och kaffeflickor? Vilka av vår käre monarks företrädare har haft ett annorlunda beteende?
Erik den lespe och halte, kanske. Drottning Kristina och Gustav den tredje jagade nog inte kaffeflickor.

För det andra:
Jag är själv resultatet i många led av ett dylikt snedsprång med dåtidens kaffeflickor. Johan den tredje tog hand om sina oäktingar. En av hans döttrar är anmoder till mig. Detta innebär att jag är släkt med sådana celebriteter som Gustav Vasa, Olof Skötkonung och Sigrid Storråda (min favorit, för övrigt, ingen är väl förvånad över det). Bernadottesläkten är bara lusiga franska grodätande uppkomlingar som verkligen inte är en del av en tusenårig tradition. Den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk tronföljare för ganska exakt tvåhundra år sedan. Tvivelaktig rekrytering, kan man tycka. Den rekryteringsfirman finns nog inte kvar.


Min förfader Johan III


Mitt förslag, som den rättmätiga arvtagerskan till regenttiteln och apanaget:
Låt oss alla välja statschef i en dokusåpa och byt ut denna person varje år.
Robinson-Robban. Skulle han göra det sämre än Calle?