jagtycker

Jag har en kompis. Hon är en bra tjej. Hon bor ensam på en gård-eller inte egentligen, för hon har sällskap av sina djur. Hon har ganska många. Så där tjugofem hästar, några hundar, en liten flock får och ett par minigrisar... De tar mycket tid att sköta förstås, men det tycker hon är värt varenda minut. Djuren är hennes familj.

För ett par månader sedan köpte hon en ny hund, en basset. Det var en tvåårig tik som var injagad och det hade min kompis drömt om att ha länge, så när hon såg annonsen på Blocket slog hon till och betalade tolvtusen för hunden. Tjejen som sålde hade för många hundar sa hon, de fixade alla registreringspapper och så hade min kompis en ny hund. Hon var jätteglad, ställde ut hunden och började planera små bassetvalpar.

För en knapp vecka sedan ringde hennes telefon.
”Hej, är det du som är xx?” sa en mansröst i andra änden.
”Jaa” svarade min kompis, intet ont anande.
”Har du en hund som heter xx?”
”Jaa?”
”Det är min hund. Jag ska ha den.”

Fortsättningen på samtalet blev en enda radda med förolämpningar och hot. Mannen sa att det var hans hund, att han hade rätt till den, att han skulle ha den. Han tänkte inte betala. Hon skulle ge honom hunden. Senare på dagen ringde han igen och var ännu argare. Nu hotade han att döda min kompis om hon inte gav honom hunden.

Min kompis blev jätterädd. Hon ringde polisen. Polisen tog henne på allvar och sa att hon inte borde sova hemma. När de slog i sina register såg de att han var en ganska ful fisk. (För er som genast vill dra raskortet: Han är en genomsvensk trettiosjuåring från Norrtälje)

Hon ringde tjejen som hon köpt hunden av. Det visade sig att det var tjejens exsambo som ringt min kompis. Han hade suttit i häktet två och en halv månad eftersom han var dömd för att ha misshandlat henne. Nu var han ute. Det fanns tydligen ingen plats i fängelserna. Och han ville ha sin hund, som han aldrig varit formell ägare till. Fast han ville inte betala för den, han ville bara hota sig till den.

Det här är fyra dagar sedan. Polisen har inte gjort någonting.
Ingenting.
Dagen efter att killen ringde första gången stod han på min kompis gårdsplan. Som tur var hade hon snickare där, som distraherade honom så att hon hann fly i sin bil. Snickarna försökte tala reson med honom men det var omöjligt. Han var okontaktbar. Polisen kom tio minuter efter att han åkt.

Den här killen har - sedan han kom ut ur häktet - hotat sin exsambo (som han alltså misshandlat inför ögonen på deras tvååriga barn) så att hon skaffat nytt telefonnummer och inte vågar bo kvar hemma, försökt köra över en dagisfröken som inte kunde berätta var hans barn var, och mordhotat en vilt främmande tjej som fullständigt lagligt köpt en hund. Han är dömd för misshandel och olaga vapeninnehav.

Han går fortfarande lös och ledig därute. Hon vågar inte bo hemma och gömmer sig hos vänner. Två gånger om dagen åker hon tillsammans med någon till hennes gård för att sköta djuren, för hon ska inte vara där själv säger polisen. Hela hennes värld har rasat.

Mannen har sagt att han ska jaga henne resten av hennes liv.

Samma dag han hotade henne första gången ansökte min kompis om kontaktförbud. Det har hon inte fått. Häromnatten ringde han halvett och hotade henne. Hon spelade in det. ”Vi får se om det duger som bevis” sa polisen när hon ringde och berättade. Mannen sa att hon skulle sätta hunden i en taxi och skicka den till honom. Han berättade vilken adress hunden skulle till. Min kompis ringde och sa det till polisen. De antecknade.

Han är fortfarande fri.
”Du får fortsätta att gömma dig” sa polisen och hade åtminstone vett att skämmas lite. Nattens anmälan hade de tappat bort, tur att min kompis hade kvar diarienumret.

Det här har lärt mig något viktigt. Först och främst det som jag redan visste: Att det är skillnad på att ha rätt och att få rätt. Och sedan det jag inte visste: Att polisen är bättre på att skydda brottslingar än brottsoffer.

Jag har alltid hatat vapen. Men jag älskar min dotter mer. Så nu tror jag att jag ska skaffa vapenlicens och köpa ett avsågat hagelgevär. För om en helt vanlig tjej kan bli mordhotad för att hon köpt en hund, då kan någon få för sig att komma efter min dotter också. Och polisen är inte där för att skydda oss.