jagtycker

Det går lite trögt med bloggandet.

Jag just nu ganska kraftig klimatångest och det är ju inte så himla kul för bloggläsare att det bara är elände hela tiden, tänker jag som gärna vill vara alla till lags. Men nu får ni lite elände i alla fall. Pilutta er.

 

Det är framför allt min dotter jag tänker på när ångesten slår till. Det är både himmel och helvete att få barn. Plötsligt ser man framtiden i ett nytt ljus. När de senaste rönen kom häromdagen, att vi kan ha passerat  4 graders temperaturhöjning i mitten av 2000-talet (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-maste-minska-utslappen-10-20-procent-per-ar_7651460.svd) så såg jag genast henne framför mig som hon ser ut när hon övar sig på att hjula. Det blonda toviga håret som hon hatar att borsta lyser som en gloria runt hennes huvud medan de spinkiga benen dödsföraktande står rakt upp i luften. Hon är lycklig och odödlig och hennes kropp upphäver alla tyngdlagar.

 

Om fyrtio år har hon kanske egna barn, om hon vågat sätta några till världen. Hur ser världen ut då? Vilka förutsättningar har hon? Vi kan börja med det mest akut förestående:

 

Jeffrey Brown är en forskare som bland annat utvecklat den allmänt använda modellen för att kunna se när oljeproducerande länder slutar exportera sin olja. Läser man det han skriver går det lätt att räkna ut att om bara tjugo år är Sverige ett land i marginalen med ytterst lite, om ens någon, tillgång till olja. Försöken från makthavarnas sida att bli kompis med Saudiarabien genom att bygga vapenfabriker där gick ju om intet på grund av de egna invånarnas totala brist på insikt om problematiken, oförmåga till pragmatisk långsiktig problemlösning och envisa gaphalsande om diktaturer.

 

Här finns en lista över de största oljeproducerande länderna. Läs den och kolla hur många som är med i EU. http://www.energikris.nu/siffror_MWh.htm Och Danmark, som idag är vår tredje största oljeexportör, kommer helt att upphöra med oljeexport redan 2015-2016. Det lämnar oss beroende av Ryssland för vår oljeförsörjning. Hmm. Det känns ju tryggt. Vi vet ju hur kul Ukraina tycker att det är att ha ryssarna som enda leverantör av gas.http://en.wikipedia.org/wiki/Russia%E2%80%93Ukraine_gas_disputes

 

Men det finns ju i och för sig en annan lösning. Man kan med våld och vapenmakt erövra markområden där det finns olja. Om fyrtio år är det inte helt otroligt att EU, mottagare till årets fredspris, genom någon förevändning hamnat i väpnad konflikt med ett oljeproducerande land, (Nigeria kanske? Eller Kuwait?) och på det sättet tillskansat sig tillgångar som Sverige kan få en kvot av. Hoppas att min dotter inte blir yrkesmilitär. Just nu vill hon bli tandläkare, det gillar jag.

 

Vi kan i alla fall i stort sett glömma privatbilismen utom för de mest välbärgade. Prins Carl Philip och hans vänner kommer att ha E4:an som privat tummelplats för sina sportbilar medan vi andra åker tåg eller cyklar. Det har i och för sig fördelar med sig också, som att vi kanske slipper Katrin Zytomierska och hennes lärjungar i tv-rutan eftersom hon inte kommer att behöva väsnas om LCHF längre. Det behövs inga konstiga dieter när folk rör på sig tillräckligt mycket.

 

 

 

I Lilla H:s framtid; kapitel ett; kan vi alltså konstatera att hon antingen kommer att bo i staden med tillgång till offentliga kommunikationer, eller arbeta hemifrån. Vår generation är kanske den sista som "hobbybor" på landsbygden och arbetspendlar flera mil per dag. Med undantag för de priviligierade som kan ha hemmet som arbetsplats, alltså. Detta förutsätter dock en infrastruktur som fungerar och ett utbyggt fibernät, vilket gör att jag inte tror att hon kommer att bo här i Sandvikens kommun. Här händer det nämligen ingenting på den fronten. Synd, för med tanke på vad som kommer i kapitel två är Sandviken ett bra alternativ år 2050.