En Resande

Boss och Josef gick tillsammans genom korridorerna efter mötet. Josef antog att de var på väg till den artificiella skogen, det var åtminstone dit han tänkte sig. Deras arbetstid hade ju börjat för länge sedan och han trodde inte att ett Rådsmöte gällde som ledighetsansökan för resten av dagen, oavsett hur omstörtande det varit.

Boss min var bister och hans ögon var kalla som en gråkall vinterdag. Tempot han höll var så högt att Josef blev andfådd av att hänga med och det gav inget utrymme för småprat. Boss var inte särskilt snacksalig i vanliga fall heller men i dag hade han inte sagt mer än kanske tio ord sammanlagt både före, under och efter mötet. Det enda var i stort sett att han bett Josef vänta utanför Rådssalen medan han hade en kort diskussion med Rådet.

Trots att han inte avslöjat vad han tyckte med en min var Josef säker på att Boss var mycket missnöjd. Han hade inte för inte arbetat tillsammans med honom ett helt år och hunnit göra en hel del fel. Det var inte första gången han sett sin långe arbetsledare se ut på det här viset. Nu var det bäst att vara tyst och låta Boss fundera färdigt på vad det nu var som tyngde honom.

Josef sneglade på sin chef i smyg när de hastade fram mot sin arbetsplats genom Utopias luftkonditionerade gångar. Boss såg bra ut, en typisk ledargestalt med hårda grå ögon, bestämd haka och tjockt ljusbrunt hår, och han hade en robust charm som han slog på och av med säker lätthet. Även om han ställde höga krav på sina medarbetare var han generös med beröm och Josef trivdes med att ha honom som arbetsledare.

De nådde sin avdelning på rekordtid och Josef styrde automatiskt stegen mot omklädningsrummet när Boss bryskt tog tag i hans armbåge. ”Kom” beordrade han kort och svängde av mot Reningsdammarna, de rum som tog hand om Utopias organiska avfall och efter en rad komplicerade infiltrationer och dammar omvandlade det till gödning för bland annat Odlingen. De första rummen luktade ganska illa men Boss var inte på väg dit utan till ett där vattnet föll en meter i en bred rusande fors innan det återigen bredde ut sig i en lugn spegel. Ljudet av forsen var så högt att Boss var tvungen att hålla sin mun tätt intill Josefs öra för att kunna tala i normal samtalston.

”Det är några saker jag måste säga utan att någon annan kan höra, därför har jag tagit dig hit nu. Vi har inte mycket tid. Låtsas att vi diskuterar vattenreningen” sa han hastigt medan han pekade ner i vattnet. Josef förstod ingenting men tittade lydigt åt det håll Boss arm indikerade. ”Prata inte med någon om när du ska Resa, förstår du? Du kanske inte inser hur viktigt det är, men det är absolut nödvändigt att ingen får veta exakt datum. Att det blir känt att du är en Resande kan vi nog tyvärr inte undvika. Alla pratar här. Men ingen ska känna till när. Inte dina vänner, inte någon. Förstår du?” Josef nickade och kom sedan på vad han velat fråga om hela vägen till deras arbetskorridor.

”Boss, Sem, min kompis… Han visste. Igår kväll. Han sa att jag skulle bli en Resande. Som på skoj, liksom, men ändå… Hur kunde han gissa det?”

Boss rynka i pannan djupnade. ”Det är just det jag menar” väste han. ”Berätta inte för honom om när det är dags. Låtsas att du inte vet. Nu kan vi inte diskutera det här mera. Ta inte upp det med mig någon annanstans.” Han rätade upp sig och slutade peka ner i det strömmande vattnet, log och sa ”Nu kan vi inte ägna tiden åt avloppsfrågor längre. Vi ska förbereda dig för ditt stora äventyr. Det är en massa du måste lära dig och alldeles för lite tid att slå in det i din tröga skalle på. Kom! Vi börjar i den artificiella skogen.”

Utan vidare prat ledde han vägen ut ur vattenbruset och bort till omklädningsrummen. Resten av dagen ägnade de åt planering av allt Josef skulle behöva kunna innan han gav sig iväg. Hans chef var nu skämtsam och glad och kom med många lustiga kommentarer om nittonåringar som skulle flytta från sovsalarna för första gången.

Josef var omtumlad. Han visste inte vad han skulle tro. Boss hade tydligt visat att han inte ville att någon skulle höra vad de sa. Varför? Vem var han rädd för? Och hur skulle någon kunna höra dem, och vad skulle de kunna göra med informationen? Frågorna hopade sig i hans huvud tills det kändes som om det skulle sprängas.

 

Kommentera

Publiceras ej